Vi satt ute i köket idag och jag frågade Thea om jag fick ta några bilder på henne.
Svaret brukar alltid bli ett nej men idag blev svaret till min förvåning ja.

För att hålla henne fokuserad och inte börja tänka på något annat bad jag henne räkna till 10 medan jag hämtade kameran. Iom. vårt andra barn är jag inte bortskämd med tillfällen att fotografera numera så den ligger alltid framme och redo just för snabba situationer som denna.

Oredigerad bild direkt ur kameran.

Började ta några bilder och fick t.o.m ge henne lite regi. Fick henne att vrida sig runt mot köksfönstret och själv gå runt så jag hade ljuset i ryggen. Det gav mer ljus i hennes ansikte och samtidigt skapas lite blänk i ögonen.

Fönsterljuset i ryggen.

Rätade upp bilden och beskar den lite tightare. Städade bort lite smuts, bla. en del ketchup tror jag det var. Konverterade till svartvit och la till en svart kant för att “skydda” bilden och mörkade ned hörnen för att fokusera ännu mer på ansiktet. Lättade upp något i ögonen som sotat igen av den svartvita konverteringen. Nedan kommer den slutgiltiga bilden efter redigering och uppskärpning.

Olympus OM-D + Olympus Zuiko 45/1.8

Att inte äga en Olympus Zuiko 45/1.8 som man kan klicka här och läsa mer om
om man sitter med en MTF kamera anser jag vara att ha hål i huvudet.

Related posts:

Kalasbilder Att skiljas från en kär bekantskap Ibland är det detaljen som är helheten Bryggan